Strandlinjevägen Hökåsen Västerås Sweden

Att minnas sin barndom

 

Jag fascineras av de faktum att man efter 40 verkar så fäst vid sin barndom, sina tonår. Detta gäller säkert inte alla och jag vet inte om det gäller mig..?

Om jag pratar med min äldre bror som nyss fyllde ett halvt sekel så kommer han ofta in på saker som hände i Hökåsen utanför Västerås när han var ung.
Han kommer minsann ihåg namnen på alla, det är Brofeldt, Dino, Stången, Esa, Belsen, Montroe, Mårtensson, Dennis, Noten… Listan kan göras lång.

Särskilt pratglad blir han efter några öl, sisådär 01.00 på natten…
Då kan man med inlevelse få höra vem som fick stryk av vem, och hur det gick!

Hökåsen ICA Moells
Icander och Monica vid gamla Posten och affären som en gång i tiden hette Moells. 

Det händer någon gång vart 5:e år att jag åker sakta genom Hökåsen och tittar. Ett varv runt kvarteret där jag bodde. Det räcker för mig, än så länge :-)

Jag hade en bra uppväxt men jag är mer för att tänka framåt än bakåt…

På ålderns höst

 

Min älskade ♥ ängels morfar är nu en mycket gammal man och minnet sviktar rejält. När hon besökte honom senast så satt han och tittade ut genom ett fönster, på hustak ska tilläggas…
Dock såg han stora fält, några traktorer och det lastades klöver på vagnarna. Jag undrar, var kommer bilderna/synerna/minnena ifrån?

Själv tror jag att hjärnan börjar pussla ihop minnesbilder från framförallt barndomen och tonåren.
Dessa minnen har väl haft längst tid på sig att etsa sig fast…

Eller så är det helt enkelt så att det är de mest bekymmerslösa minnena?

Någonstans känns det väl ändå befriande att veta, att han ser nåt helt annat, liv och rörelse, något som verkar intressant och inte bara trista hustak.
Jag hoppas och tror det finns en inre frid i dessa minnen.

En autistisk ådra

 

En fundering som ibland irrar runt i min skalle är kring autistiska människors, ibland helt otroliga egenskaper. Med risk för och med stor sannolikhet för att utmåla mig än mer som hobbypsykolog än vad jag är, så funderar jag ändå på om dessa egenskaper, eller rättare sagt potentialen finns i alla människor?

Part of Rainman movie poster
Dustin Hoffman och Tom Cruise i den fyrfaldigt Oscars-belönade filmen Rain Man

Eller är det så att varje människa får en viss mängd av ”liv” som portioneras ut bland våra fem sinnen och vår fysiska och psykiska hälsa och utveckling?
Eller finns det extra-ordinära som hos exempelvis verklighetens Rain man, Kim Peek hos alla, vi har bara inte hittat ett sätt att frigöra all potential?

Kim Peek behärskade 15 olika ämnesdiscipliner och kunde memorera tusentals böcker ner till varje stavelse!
Bortsett från det var Kim förklarad medicinskt och gravt efterbliven…

För den intresserade finns här en dokumentär om Kim Peek ⇒

Tillbaka till nu:et

 

Innan detta inlägg blir föremål för utredning av någon hjärnskrynklare på Säter eller Karsudden så är det bäst att avsluta.

I värmen känns det lite som om bloggen tappat momentum som den gode Leif Boork skulle ha sagt. Jag publicerade ett antal inlägg i snabb takt för någon vecka sedan, men det har sakta avstannat. Fast om sanningen ska fram så har jag jobbat på två inlägg samtidigt och detta är ett av dem.

Lite kuriosa om bilden under rubriken:
När vi var ute och åkte häromdagen så passerade vi Hökåsen och vi stannade då till och jag fotograferade skylten Strandlinjevägen, gatan där jag växte upp.

Nu tillbaka till nu:et där min älskade ♥ ängel väntar på mig, nu och för alltid.

”Imagination is more important than knowledge”
/ Albert Einstein

Icon

Annonser