header

En konstig rubrik på ett inlägg men det kändes vettigt när jag skrev det :-D Naturen är grön. Jag önskar jag hade grönare fingrar, jag vill ha mer av the green stuff eller vara på grön kvist som det heter på svenska, men allt det kommer, i sinom tid. I know that for sure and feel it in my heart!

Utan vidare ord så hoppar vi raskt in i heltluften med detta blogginlägg, läs, njut och förundras. Eller bara läs kanske, resten är upp till dig :-)

Birro line

Boken Släng alla kartor av Marcus Birro är utan tvekan den bästa bok jag läst på länge. För mig var det en stor igenkännings-faktor i många saker.
Jag är förvisso inte poet, författare, fotbolls-fanatiker, TV profil eller känd på något sätt. Men Marcus väg genom livet känner jag igen till mångt och mycket.

När jag läser böcker är det av oerhörd vikt att språket, sättet det är skrivet på, flyter för mig, det gjorde Marcus sätt att skriva. Så även språkmässigt var boken som gjuten för mig.

Att i boken få följa Marcus resa från 1992 till 2012 är som en berg och dalbana. Jag känner igen mig i attityden, det hårda festandet och enormt mycket i hans musiksmak.
Sisters of Mercy, Fields of the Nephilim, The Mission och Nick Cave and the bad seeds. Musik som betytt och fortfarande betyder oerhört mycket för mig.

Att läsa om hans liv och leverne under dessa vilda år får en att känna många liknelser. Även om våra liv skiljer på många punkter är det som att följa sin egen tid från tidigt nittiotal och framåt. Marcus skriver på ett fascinerande och för mig gripande sätt.

Jag har till och med läst stycken ur boken för min älskade ängel  det har aldrig hänt förr :-)

marcus_birro_bok2

När man läser boken slås man av hur påhoppad, ignorerad, nedvärderad, spottad på och utsatt för allmänt hån och förakt av media, TV, tidningar, journalister och en annan massa tyckare som Marcus blivit genom åren. Det är stort att komma ut starkare och dessutom skriva självrannsakande om det.

Släng alla kartor av Marcus Birro får 5 solklara stjärnor 5.0
Detta är en bok som jag varmt rekommenderar er alla att läsa.
Själv ska jag ut och köpa Marcus bok -Att leva och dö som Joe Strummer och hoppas på en likande upplevelse när jag läser den, som vid släng alla kartor.

Jag unnar Marcus all den framgång och lycka han slitit sig till genom åren. Jag känner inte Marcus och har aldrig träffat honom men blir uppriktigt glad när jag läser om hur han vänt ett liv i mörker, ångest och fylla till att bli en nykter, framgångsrik familjefar som gör sin grej och gör den bra! All heder till honom!

Feel the fire and the fool is learning
To run from the flames of bridges burning / Wayne Hussey

video line

Jag fortsätter ”traditionen” med veckans video och denna gång fortsätter jag bland annat på temat från texten ovan, alltså lite mer om Marcus Birro.

Det börjar bli hög tid att ta dessa video till en högre nivå och då tänker jag först på teknisk kvalitet. Bättre filmat, redigerat och snyggare utseende. Min egen insats kan jag inte göra annat än öva på och innehållsmässigt blir det ju lite talade tankar istället för skrivna, so thats it folks, no scripts, yet anyway :-)

gymline

Ja, hur går det egentligen med min träning? En bra fråga som jag ofta ställer mig själv. Upp och ner är nog svaret jag ger mig själv.

Vad är bra och vad kunde gå ännu bättre? Regelbundenheten, jag försöker träna mellan två och fyra gånger i veckan och det är ju bra, men det känns ändå inte regelbundet… Just känslan är att det ”blir när det blir”…
Det kan tyckas vara en petitess, men det kan bli bättre, mer regelbundet.

Jag har sedan några veckor sluta anteckna och föra träningsdagbok. Passen har blivit intensivare och kompaktare, det är ju bra! Dock har jag tappat kollen på vikter, övningar och kör varje pass mer på känn…
Strukturen på träningen har fallerat lite, så den kan ju alltid bli bättre!

sammanbiten
En sammanbiten bloggare caught on cam… Kanske grön av utmattning :-)

Positivt är ju att jag numer varierar min uppvärmning!
Tidigare var det bara roddmaskin, sedan började jag med någon form av crosstrainer och nu har jag även börjat löpa på löpbandet… Jag klarar utan problem 2,5Km… Som sagt, om än på ett löpband utan nämnvärt motstånd :-)

Jag äter, men inte tillräckligt mycket och tillräckligt regelbundet och det gör ju att resultaten inte blir så bra som dom kanske kunde bli med träningen. Just det där med att äta är något jag kan och måste bli mycket, mycket bättre på!

svunnen tid

Den här rubriken och innehållet vet jag egentligen inte varför den finns med :-) Jag tror det har att göra med det fina vädret och att jag en dag gick förbi ett hus som jag anser vara en av höjdpunkterna i min tidigare yrkeskarriär.
Det ligger nämligen till på följande vis, att i tidernas begynnelse var jag långt ifrån den IT-människa jag är idag. Jag var byggnadsplåtslgare.

plåttak

Arkitektur, byggnader,  fasader och plåttak kan i sina bästa stunder vara konst!

På bilden är ett hus på Knutsgatan i Västerås som jag hade förmånen att få vara med och lägga plåttak på. Tinnar och torn, skrymslen och vrån… Konst!

På gymnasiet gick jag en två-årig utbildning till byggnadsplåtslagare. Anledningen till det är simpel, under de åren i högstadiet gjorde man ett antal prao tillfällen. Jag var på restaurang och kocken var en fet, grinig, svettig gubbe som skrek, gormade och härjade om pannkakor… Jag fick ingen vidare fin syn på restaurangranchen. Jag gjorde prao på ett åkeri och spenderade en vecka med att åka fram och tillbaka till Stockholm och hämtade kaffe bönor, inte värst upphetsande… Och så var jag på ett plåtslageri.
Trevliga, roliga människor och ett väldigt varierande jobb. Jag trivdes och fick vara med och prova på, kände mig uppskattad och delaktig. Så när det kom till att välja gymnasieutbildning hade jag inte så svårt att välja.

Jag jobbade ganska många år som plåtslagare innan byggkrisen på allvar slog ut stora delar av byggbranschen. Det var i den vändan jag sedan började söka mig mot IT och datorer. Mest för att jag är och alltid varit intresserad av konst och grafik. Sedan har det ena lett till det andra och jag jobbar idag med IT och stormtrivs med det! Jag ser ingen ände på allt jag kan lära mig och vill göra :-)

Det var en titt i backspegeln och vad jag kan känna är att ”på min tid” fick man större chanser till prao. Numer kännes det som att väldigt få arbetsgivare, vill, kan eller får ta emot prao-elever. Ett exempel är när min bonusdotter Maja inte fick göra prao i en djuraffär förens hon var 18år? Vad skulle hon kunna göra? Ta en överdos fiskmat eller? Hur ska unga kunna få en inblick i arbetslivet då?

epilog

När jag skriver denna epilog står det som spön i backen och är riktigt genom grått ute, men vad gör det, för ovan molnen skiner ju alltid solen, eller hur!

Triss

Och grönt, va vad det jag sa…
Grön trisslott gav the green stuff, även om det bara var 60kr, denna gång :-)

I längtans tider avslutar jag detta inlägg då min älskade ängel är på resa till Stockholm och är nog inte hemma än på några timmar. I ♥ YOU MY ANGEL!

“Gratitude is the real treasure God wants us to find,
because it isn’t the pot of gold but the rainbow that colors our world.”

/Richelle E. Goodrich

icon

Annonser