Man kan inte vara på topp varje dag! Känner mig febrig, hängig och allmänt trasig. Med andra ord, jag är sjuk *suckar* Sedan har den, enligt mig förhatliga snön nu kommit… För barnen är det jätte kul, inget snack om saken, men jag själv avskyr det! Det är en av anledningarna till att jag drömmer om att vi på  ålderns-höst bor i Spanien eller en på Grekisk ö…

Undrar om man kan bli en modern Hemingway, fast jag kan sitta på en ö och blogga strunt istället *haha*, pensionärsbloggen från Mykonos eller något liknande… Nä, nu ska man inte dissa en författare så aktad som Hemingway. Även om jag aldrig läst något av honom. Det var mer bara en liknelse mellan bloggande på en Grekisk ö och Hemingways ”den gamle och havet”…
Hur jag nu kunde hitta den liknelsen???

Det måste vara febern! Ännu mer konstiga liknelser dyker upp…
Första Sällskapsresan filmen, när Ted Åström är den hurtige reseledaren som ”plockar päron” med föttern på morgongympan *haha*

Bäst att sluta tänka på pensionärsbloggen från Mykonos, det är ju bara en sisådär 25 år kvar till pension… Men drömma måste man få, eller?

Om det är 25 år till pension så känns det just nu som det kommer ta lika lång tid att läsa ut Nikki Sixx bok, The heroine diaries. Tyvärr, jag vet inte hur man slutar läsa en bok utan att ha kommit till sista sidan… Det går bara inte, men i detta fall går det plågsamt sakta!

Som jag skrivit tidigare och hört fler säga som läst boken (eller delar av den för de som inte orkar igenom hela *haha*) att dels hur en så pass tung heroinist för dagbok på det sättet är oförståeligt och likaså, när man sett honom på TV i LA Ink tillsammans med Kat Von D, så syns inte ett spår?
Nåväl, det leder mig vidare i detta ”blogginlägg of words” till att jag faktiskt själv varit på Kat Von D’s studio i LA.
High Voltage Tattoo | 1259 N. La Brea Avenue | W. Hollywood, CA 90038

Rent ego-trippad bild att visa, men so what? Det är ju min blogg så antar jag får vara ego-trippad? Kan bara säga att jag var inte speciellt imponerad av att vara ”in” i studion, kändes mer som en affär för t-shirts och annat skräp. Inte heller ett spår av de tatuerare som är med i TV… Been there – done that!


När man ändå är inne på tattuerare… Sitter och tittar ut på snökaoset och tänker tillbaka på Kina. Min gode vän Peter och jag besökt ett antal tattuerare i Kina. Dels i Peking och dels i Anshan. I Anshan hann vi dessutom med att få lite bläck *haha* I Peking satt vi en hel natt och spelade gitarr tillsammans med innehavaren av studion, det var nice!

När det ändå är snö här och man vill till värmen är det inte undra på man tänker tillbaka på Kina. Även om Anshan har väder som oss, med kalla vintrar så längtar man ibland tillbaka… Framförallt till maten, pulsen, gästfriheten, kulturen och de trevliga människorna. Bara för sakens skull ska jag visa en bild som är tagen 1 meter från ytterdörren till en landsorts restaurang…
Någon hade beställt get!!!

Ska tilläggas att ”min ibland skruvade humor” fick för sig att skicka detta kort som ett elektroniskt vykort till Posten-Sverige för utskrift och leverans till min då 89 åriga mormor… Jag tror hon såg humorn i att jag skickade just detta kort istället för någon bild på en pittoresk by…  En Iron Lady som hon är!
Måste även tillägga att jag bara pekade ut och beställde en kyckling *haha*

Undrar om jag är hungrig? Massor med mat som återkommer *haha* Hur som helst, från kycklingar och getter i Kina till en middag (för en person) i San Francisco… Seafood när den är som bäst, eller i alla fall störst kan jag tänka mig… Jag har aldrig varit någon älskare av seafood, men det beror ju uteslutande på att det är för mycket ”bök och kladd” för så lite. Men när man får in en hel hummer, som då är för en person!!? Only in America…

Hade nog intrycket av att det godaste man kunde äta (jag som är en BBQ människa) i USA var en T-bone med hickory sås eller nåt liknande! Men ack så fel jag hade! Fick smaka någon form av krabba och det var helt suveränt. Undrar just vad krabban hette, sorten alltså, inte krabban själv…*döhhh*

Jag får fråga kapten Phil Harris på krabb-fångar-båten Cornelia Marie… Fast det är ju för sent nu, Phil Harris avled i sviterna av en stroke nyligen. För er som tittat någon gång på TV serien ”dödlig fångst” känner nog igen hans namn. RIP Phil Harris. Och hur kom jag nu in på honom egentligen? Jo, just det krabbsorter dom fångade ”king crab och queen crab” kunde man köpa färska i Både San Francisco, Santa Cruz och Santa Barbara. Enda problemet var, det var dags-priser och man visste aldrig hur billigt… Eller snarare hur dyrt!

Nää! Krabbat och klart, för jag är ju inte ens hungrig… Det är febern, jag lovar!

Det behövde uppenbarligen inte ta 25 år att läsa klart Nikki Sixx bok ”The heroine diaries”… Jag gjorde det nu på eftermiddagen, nerbäddad i feber. Jag måste dock erkänna att bokens sista 100 sidor är betydligt bättre än de 300 första. När han skriver om sina barn och sin egen barndom, får man nästa en tår i ögat. Man vill så gärna krama sina egna barn! Saknar dom!

Efter 300 sidor med uteslutande knark, fest, brudar så vart boken en smula mer samlad och självutlämnande de sista 80-100 sidorna.
Jag ger boken 1,5 stjärna:
Nynnar… Ni na ni na ni nana…ni na na nani na… Slut på boktipset *haha*


Att man kan bli så ”däven” när man har feber och känner sig sjuk. Inget känns motiverande… Hoppas för guds skull man blir frisk snart! Hatar att må så här och känna så här. Näst intill deppig! Spelar för er, en vacker Queen låt.

Empty spaces – what are we living for
Abandoned places – I guess we know the score
On and on, does anybody know what we are looking for

Another hero, another mindless crime
Behind the curtain, in the pantomime
Hold the line, does anybody want to take it anymore

Whatever happens, I’ll leave it all to chance
Another heartache, another failed romance
On and on, does anybody know what we are living for

I guess I’m learning, I must be warmer now
I’ll soon be turning, round the corner now
Outside the dawn is breaking
But inside in the dark I’m aching to be free

Ja ha ja! Även detta inlägg kom till ett slut, och tur är väl det *haha*… Mer än 1100 ord i detta blogginlägg varav man säkert kunnat kortat ner det med 1000… Jobbar stenhårt för att bli en skribent som får betalt per antal ord! Hittills har jag misslyckats totalt då jag inte fått en spänn *suprise* …Not!

Rubriken och underrubrikerna har alla innehållit delar av texter från olika artister för en eller ingen anledning. Dessa låtar och texter är:

1. Whatever that hurts – Tiamat
2. Wildside – Mötley Crüe
3. Bara en massa kinesiska tecken *haha*
4. Highway 101 – Social Distortion
5. Home of once brave – Bathory
6. The show must go on – Queen
7. When i first came to town – Nick Cave and the bad seeds

Ska nu åter lägga mig och fundera på första inlägget i pensionärsbloggen från Mykonos… Jag har 25 år på mig att fundera *L*
På Grekiska: αντίο σας, adjö om jag Googlat rätt…

Tomorrow is an other day – Now go to sleep…


Annonser