I’m Pilate and Jesus – And I wept when Lennon died
Yet I envied his assailant – When I visited the shrine
I cried for all those Beatle Fans – So old so quick they grow
I follow the example to destroy – What I love most

And I remain on the far side of crazy
I remain the mortal enemy of man
No hundred dollar cure will save me
Can’t stay a boy in no man’s land

I once hid my lust for stardom – Like a filthy magazine
I stroked the shaft on my guitar – And watched you on the screen
I’ve become now what I wanted – To be all along
A psychopathic poet – The Devil’s bastard son

And I remain on the far side of crazy
I remain the mortal enemy of man
No hundred dollar cure will save me
Can’t stay a boy in no man’s land

I shot an actor for an actress – But he lived to make a joke
Shot two other men who could have been – The bodys of my folks
I stagger toward the future – I stagger day to day
Plot revenge inside of darkness – I am withering in pain

And I remain on the far side of crazy
I remain the mortal enemy of man
No hundred dollar cure will save me
Can’t stay a boy in no man’s land


Konstig rubrik möjligen, ”att blogga och konsten”. Men sitter och försöker ”samla mig”… Funderar på hur vida att blogga kan hjälpa mig att ”samla mig” igen. Funderar på om att försöka hitta tillbaka till målande och ritande… Det enda som skrämmer mig en aning med just konsten, målandet och ritande är att det plockar fram det mörkaste sidorna hos mig. För stunden har jag fått mer än nog av de sidorna. Konstintresserade människor kanske skulle säga att det är just det som ”konstnärligt”, när konsten kommer från djupet av ens inre. Se bara på konstnären HR Giger… För er som inte vet vem det är så sök gärna på nätet.

HR Gigers officiella hemsida →

Nu vet jag att jag att jag åter igen bryter mot upphovsrätten, men infogar ett av många otroliga konstverk av HR Giger. Nu är den officiella hemsidan inte så jätte bra, men Googla…

HR Giger bilder på Google →

Att blogga känns just för stunden enklare. Jag kanske inte lämnar ut mig själv så mycket som jag gjorde när jag målade och ritade. Hur det än är, jag måste hitta ärligheten i mig själv, mot mig själv! Öppenheten att säga vad jag tycker, tänker och känner, hur ont det än gör! Något som jag kanske gömt i mitt ritande/målande tidigare, eller som jag lindar in i ord i bloggen.

Nu låter det som om jag är en ”världskänd etablerad” konstnär som utelämnar sig själv helt! Det är jag INTE! Har aldrig varit och kommer aldrig bli…

Har haft med denna låt förr, men har med den igen. Angst, med Eisbrecher… Jag har aldrig läst eller lärt mig tyska men det känns som jag förstår…

Oavsett vad jag gör, åt vilket håll jag vänder mig, sårar jag människor!
Det tär så oerhört på insidan…

Wherever i go… i leave a trail of tears!

Jag tappade greppet,
men en vacker dag kanske en ängel kan lyfta mig uppåt igen…

Annonser