Var med familjen ner till mina föräldrar i Katrineholm idag på påsk middag! Go mat och alldeles för sällan man besöker sina kära föräldar. Dom börjar ju bli till åren och när jag pratade med min far så pratade han om att funderingar att sälja skog och mark och flytta till Norrköping!? Det trodde jag aldrig jag skulle få höra… Han har hela sitt liv levt för sjön, skogen, marken där han bor. Senaste 20-25åren har dom bott i Sörmland, på ”släktens mark”. Han har alltid värderat arvet och traditionerna efter släkten. Nu var det inte aktuellt att flytta för dagen eller månanden eller ens året men han sa det började bli tungt med allt jobb kring hus och mark. Samtidigt inser jag att han mest av allt skulle vilja jag ”tog över” och förde släktens traditioner vidare, att driva det vidare, trots att det bara är en liten del av släktens skog och mark kvar i ”vår” ägo. Man hör på hans prat att det är vad han egentligen vill, att någon av barnen ”driver det vidare”. Det är ju inget jordbruk utan ett litet skogsbruk, inget man lever på dock… Men det viktigaste och en önskan i hans ögon är nog att han inte är den siste av släkten som bor och lever på marken. Föra traditionen vidare.

Själv var jag 17 när mina föräldrar flyttade från Västerås till Katrineholm och har således aldrig bott i Sörmland, utan i min barndom hade vi sommarstuga på ”marken”. Så jag vet inte, är nog inte ämnad för lant livet! Är för mycket city kid för att tro det skulle fungera. I vissa stunder så känns det som det vore underbart…Sommaren, ljumma, ljusa sommarkvällar. Men vad gör man vintertid, när det är ljust ett par timmar per dygn? Och framförallt…Fru och barn, de är stadsbarn ut i fingerspetsarna… Som sagt, även jag är nog för mycket betong barn! Någonstans inom mig hoppas jag min lillebror axlar ansvaret och ”tar över” (om man kan använda det orden). Han är ju i alla fall uppvuxen där! Det skulle nog underlätta.

Sedan är det som far sa, ekonomiska, juridiska aspekter på detta med skogsbruket (det lilla skogsbruk det nu är), det är servitut på det ena och det andra och gnällande storstadsbor som köpt loss mark och byggt hus. Det är inte lätt att vara ”skogspatron” längre…

Nåväl, en helg ska jag åka ner till föräldrarna och försöka prata med far om hur det kommer bli. Jag är nog ingen blivande skogsägare. Jag är nog ämnad för staden och pulsen i städerna. Asfalt, betong och stål. Även om det är en tung bit att inte kunna leva upp till sin fars önskningar. Även om jag tror han innerst inne vet att jag är inte tillräcklingt mycke ”lantis”…

Nää, nu släpper jag dom funderingarna för dagen och börjar istället fokusera på att imorgon SKA jag träna! Påskmiddag med svärmor och fruns bror med familj imorgon, men först gymmet banne mig!

Over and out from the suburban concrete lumberjack!

Annonser